Ni som följt min blogg och hängt med i det här fotoprojektet har säkert förstått att det finns ett antal tekniska utmaningar. Att fotografera timelapse under dagsljus och ungefär samma ljusförhållanden är enkelt, adderar man någon form av rörelsekontroll så blir det lite mer komplicerat men kan fortfarande vara ganska enkelt, den dagen du bestämmer dig för att fota timelapse under en soluppgång eller en solnedgång och dessutom vill ha någon form av rörelse med så blir det med ens svårare och skapar en hel del utmaningar. Det är dessutom oftast så att kameran blir stående ute under flera timmar vilket ställer krav både på strömförsörjning, minneskort samt kapacitet på dessa, att objektivet inte ska drabbas av imma eller frost samt att du helst vill att kameran ska vara självgående så du slipper övervaka den hela tiden. Är du ute så beror det på vad för plats du befinner dig på också om du vågar lämna kameran och lägga dig att sova i närheten eller om du känner ett behov av att hela tiden övervaka kameran så att den inte blir stulen.
Ska du därefter kunna bära med dig allt ut i skogen och helst kunna vara borta ett par dagar i kombination med att utrustningen tillsammans med mat, tält och övriga saker ska gå att bära själv så kräver det ett ordentligt tankearbete och att man väljer utrustning med stor omsorg. Utrustningen måste dessutom gå att sätta upp och plocka ner relativt fort för att man ska hinna få med situationer som man ser är på väg att hända samt för att man ska hinna med mer än en sekvens på varje ställe.
Som ni alla sett så har jag kämpat med detta tidigare i detta projekt att hitta saker som funkar i alla väder och som både är portabla nog att gå att bära och samtidigt lätt och snabbanvända. Under 2019 har jag äntligen hittat en lösning kring de flesta av dessa problem och nu under slutet på 2019 kompletterade jag utrustningen med de sista viktiga delarna och även om jag har ett par saker till jag vill kunna stoppa i kameraväskan så är inga av dessa kritiska och jag klarar de flesta nationalparksbesök utan dessa.
För att vara säker på att allt fungerar som planerat och för att få lite rutin i hur man sätter upp allt så börjande jag planera för att någon kväll testköra all utrustning tillsammans en kväll när det dessutom är lite kyligt för att se hur länge batterierna håller och även hur långa sekvenser man kan göra med ett gott resultat.
Ett par dagar in på det nya året bjöds det äntligen på torrt och ganska klart väder någon enstaka minusgrad. Ett utmärkt tillfälle att testköra all utrustning tillsammans. Ett första försök genomfördes med skapligt resultat dock visade det sig att ett enkelt misstag gjorde att den färdiga filmen inte blev så skoj som planerat dock tekniskt sett ett lyckat resultat.
Några dagar senare dök chansen upp igen och nu var det dags igen att testköra allt.
Klockan 2255 ungefär plockade jag ut utrustningen på balkongen utanför mitt kontor. Där ställde jag upp hela slidern med pan/tilt huvud och bredvid placerades en väska för att ha batteripacken i. Att förvara dessa är lite av ett måste vid kallare nätter då man har möjlighet att hålla dessa varma under de timmar de ligger igång och förser kameran mm. med ström. Att lämna dessa ute skulle förmodligen innebära att deras kapacitet mer än halveras. I denna väska där dessa ligger under flera timmar lägger jag i en eller flera handvärmare av engångsmodell, de blir varma och ger säkert en temperatur på en 30-50 grader under ett par timmar. Det är utmärkt för att hålla batterierna vid god temperatur.
Att sätta upp kameran för den här typen av timelapse tar en stund och kräver en väl genomtänkt plan och att man jobbar sig fram systematiskt. Numera får jag igång en sånn här sekvens på max 30 min, går allt riktigt bra kanske till och med 15 min.
Först ska du bestämma hur kameran ska röra sig under natten, medan du sätter upp det behöver du ha en plan för hur länge kameran ska stå igång, ska rörelsen försöka följa stjärnhimlen, följa månen eller vara i ett speciellt läge vid en speciell tid, kanske så att soluppgången hamnar perfekt på ena sidan av bilden. Det kräver en tydlig plan och ett genomtänkt upplägg i kombination med lite tur också. När rörelsen väl är planerad är det dags att bestämma sig för hur många bilder som ska fotograferas och hur långt intervall det ska vara mellan bilderna. Det är ett intervall som både ska ge rum för exponeringstid och för kameran att hinna flytta sig på rälset. Dessutom bör man lägga till någon sekund extra som buffert. När man har ett intervall klart och en tid som kameran ska vara igång kan man räkna ungefärligt antal bilder som ska tas och med denna information kan man sedan säkerställa att minneskortet i kameran rymmer alla dessa.
Som exempel från den här fotograferingen så valde jag att köra igång runt 2326 och kameran var sedan planerad att vara igång till 0930, en onödig räknemiss gjorde dock att det inte riktigt fanns plats påminneskortet för alla dessa bilder och 1240st bilder senare var minneskortet slut och då hade klockan dessvärre inte blivit mer än 0746.
När inställningarna för intervall och rörelse är klara så ska kameran ställas in, först av allt sätter jag fokus på stjärnorna, något som är lättare sagt än gjort då dessa är väldigt små och det är svårt att få 100% exakt fokus men med lite träning och ett par testbilder så fick jag till det riktigt bra. Därefter tejpar jag fast fokusringen på objektivet så att denna inte ska kunna röra sig om man av misstag kommer åt den. Därefter spänner jag fast den linsvärmare som är en av de nyaste prylarna i min utrustning. Den spänns längst fram och kopplas sedan med USB-ström till en powerbank som sedan värmer upp värmaren som i sin tur håller det främre linselementet på objektivet varmt, resultatet? – Att du slipper imma och frost på ditt objektiv trotts att det ibland kan vara både fuktigt och kallt.
När väl detta är på plats så ser du även till att kablarna till strömförsörjningen till denna värmare och även till kameran inte trasslar och att hela konstruktionen kan röra sig fritt utan att kablaget på något sätt begränsar rörelsen.
Kameran är kopplad till en annan powerbank via en Teather tools case relay, vilket består av ett dummy-batteri som sitter i kameran. Det är egentligen en vanlig strömadapter i form av ett kamerabatteri som man stoppar in i batterifacket och därifrån går sedan en kabel ut. Denna går till ett mindre batteripack som hela tiden förser kameran med ström, detta lilla batteripack är egentligen mest en buffer mellan kameran och det stora batteriapacket men gör att i händelse av att ditt stora batteripack tar slut så kan du byta utan att kameran tappar sin ström.
När detta är på plats sätter du igång kameran och även den wifi-anslutning som behövs för att din ipad ska kunna styra och analysera de bilder som din kamera tar. Kameran etablerar en Wifi hotspot som ipaden sedan ansluter till. In i appen QDSRLDashboard och under fliken LRTimelapse och starta upp de inställningar du vill göra, så som om kameran fotograferar från dag till natt eller natt till dag och även ställa in max/min –värden. Hur lång är längsta slutartid, vilken bländare, max ISO som kameran får gå upp till etc.
Nu börjar det närma sig, se till att värmepåsen ligger i kameraväskan bredvid och att alla kablar sitter ordentligt samt kan röra sig fritt. Snabb check så att man inte glömt något och så in på appen för att styra slidern igen och starta upp det hela.
Då är det igång och nu är bara förhoppningen att allt ska fungera under de timmar de står ute. Det jag ska komplettera utrustningen med framåt är ett skyddsfodral till kameran, ungefär som en strumpa man drar över kameran när den står ute länge för att undvika frost och imma på kameran, det ger dessutom en hel del skydd i händelse av en oplanerad regnskur.
Morgonen efter är det dags att gå ut och kontrollera allt! En första bra indikering på att allt fungerat som det ska är att kameran verkar ha flyttat sig till sin slutpunkt. Nästa är att objektivet inte är igenfrostat, kameran har inte drabbats av en skur så allt yttre har fungerat som planerat. Nu är bara frågan, hur har det gått med bilderna.
Jag plockar ner kameran och snabbt attackerar jag skärmen på kameran baksida och tar upp de första bilderna från stjärnhimlen jag lämnade kameran vid under gårdagskvällen. Hoppar framåt ett antal bilder och det ser ut som kameran rört sig som planerat, månen har dessutom dykt upp i bild och flöjt med kamerans rörelse. Då är frågan hur länge den orkat fotografera, har minneskortet räckt? Nästan…. Min planering och beräkning sa att det borde gå att få in ca 1400st bilder på mitt 120GB XQD minneskort, så varför har det slutat på ca 1220st? JO när man startar appen QDSRLDashboard så måste kameran fotografera JPG filer också och trotts att dessa är minsta storlek som kameran klarar av så tar de ändå en del utrymme och 1220st foton senare så har de tagit en ansenlig mängd utrymme och begränsade därför den totala längden på timelapsen, good to know and keep in mind för nästa gång det ska fotograferas under en längre tid!
Här nedan kan ni se resultatet, en 8K timelapse (nerskalad till 4K) från en frostig januari-natt utanför mitt hus i Knivsta. Är jag nöjd med resultatet? Japp allt funka precis som planerat och att minneskortet inte rymmer fler bilder för en sekvens är bara något att acceptera. I övrigt fungerade allt precis som planerat och det är huvudsaken!
Det jag har konstaterat med detta är att det nu fungerar att sticka ut ett par dagar i skogen och faktiskt fotografera nationalparker och att jag med stort lugn kan känna att sakerna kommer fungera och det är en otroligt härlig känsla. Det som saknas nu är bara bra väder och mycket snö och vinter i några av de lite mer sydliga nationalparkerna, i alla fall inte längre norr ut än Höga kusten, vi håller tummarna för några kalla och snöiga dagar i februari.