Den här gången har det blivit dags att bege sig till gränslandet mellan Västra Götalands län och Örebro län och till de djupa skogarna i Tivedens nationalpark.
Jag har besökt Tiveden två gånger förut och jag måste säga att det är en park jag känner mig nyfiken på att utforska mer. Samtidigt som jag är väldigt sugen på att uppleva de mer enskilda platserna i parken så känner jag samtidigt lite allergi mot de mer välbesökta delarna av parken. Varför det är så kan jag inte förklara och de områden som ligger vid huvudentrén och utmed Stora trehörningen är verkligen otroligt vackra och välordnade med ledmarkeringar och mycket annat. Men något i framförallt de östra delarna av parken lockar mig jag vill uppleva orörda områden där väldigt få människor har vistats.
Med anledning av det så valde jag att börja mitt besök i de sydöstra delarna av parken och körde med bilen så långt upp man får köra och parkerade sedan där och gick upp utmed Bergslagsleden som tvärsar genom parken i mer eller mindre nord/sydlig riktning. Då vädret inte riktigt levde upp till varken prognosen eller bjöd på uppehåll blev jag kvar i bilen en stund längre än väntat och när jag väl gav mig ut så valde jag att gå utan kamerasaker och göra en kortare upptäcktsfärd. Jag följde stigen uppåt en bit och bestämde mig för att hitta Lommasjön som ligger ca 800m in i skogen från vägen. Det blev bokstavligen en tur över stock och sten, genom mindre myrmarker och över en liten bäck. Det är ett antal höjdmeter att klättra för att slutligen komma upp till sjön där jag gjorde ett kort stop och kikade.
Lommasjön från den östra sidan
Lommasjön är helt klart värt ett återbesök med kameran, planen var att eftersom klockan började bli halvsent, bege mig mot huvudentrén och gå ner mot Älgasundet och sätta upp kameran där och få en timelapsesekvens på när solen går ner över Stora trehörningen. Att återkomma till de östra delarna dagen efter och lägga ett par timmar av dagen i det området och avsluta med en halvdag återigen nere vid Stora trehörningen fast den här gången i de norra delarna vid vitsand och Junker jägares sten.
När jag anländer vid huvudentrén ngn halvtimme senare är det endast jag och tre andra bilar på plats vid parkeringen och det är uppenbart att de flesta är på väg hemåt och inte tänkt tillbringa natten i parken. Jag däremot har planen klar och packar ihop packningen och börjar vandra. I de här delarna av parken har jag varit förr och går med ganska bestämda steg mot mitt mål, Älgasundet ungefär 700m från parkeringen. Där ute på en av klipporna, precis bredvid en liten sandstrand har jag redan bestämt mig för att fotografera en timelapse från solnedgång tills dess att himlen är full med stjärnor. Sex timmar är det tänkt att kameran ska stå igång och fotografera och under dessa timmar ska den dels vrida sig ca 20grader, dels ska den åka närmre 1,8m från vänster till höger och dessutom ska den ”tilta” uppåt ca 5 grader.
VARNING FÖR LITE TEKNISKT NÖRDERI
Under de 6 timmarna ska kameran ha ett intervall på 20 sekunder, det ger 5 sekunders buffert från varje bild som tas med max tillåten slutartid på 15sek. Enkelt förklarat kommer kameran ta en bild därefter vänta 5 sekunder innan den börjar om och fortsätter detta tills den är i mål. Under de 5 sekunderna av buffert kommer lite saker hinna hända. Dels kommer kameran röra sig utmed rälsen den står på, det passar den på att göra när kameran inte tar någon bild och detta för att undvika rörelseoskärpa i bilderna. Dessutom kommer kameran skicka över en mindre JPG fil via Wifi till min iPad som ligger bredvid, denna kommer sedan analysera varje bild och de ändringar i ljusstyrka som sker mellan varje bild och behövs det så kommer iPaden skicka tillbaka en ändring av slutartid eller ISO till kameran. Dessutom hinner kameran spara undan bilden den just tagit och bli redo för nästa bild. Resultatet blir ungefär 1080 st bilder.
SLUT PÅ TEKNISKT MUMBOJUMBO
Alltså nästan 1100 st bilder kommer kameran ta samtidigt som den rör sig på dessa räls. Problemet som uppstår ganska omgående är att det blir glapp i kabeln som går från mitt ”dummybatteri” till min powerbank. För att klara hålla kamerna igång under 6h med wifi påslaget dessutom tar jag ström från ett externt batteri, en sk. powerbank, samma ”pryl” som många har för att ladda sin mobiltelefon när de är ute på resande fot. Mina powerbanks är dock lite mer kraftfulla och den jag använder oftast ligger på 21 000mAh och den större på strax över 50 000mAh vilket gör att kameran kan stå igång i nästan 2 dagar. Nu glappar dock detta och funkar inte som önskvärt och jag får ta till en kompromiss och ta ett vanligt batteri. Med båda skärmarna avstängda och även den mekaniska slutaren så brukar man kunna få ut ett stort antal bilder. Problemet visade sig dock vara att kameran drar betydligt mycket med med Wifi påslaget och det resulterade i att kameran sa upp sig efter drygt 4h. Här är det tydligt att en lösning måste till som gör att detta problem inte uppstår igen. Lösningen finns redan och kommer från teather tools och heter case relay. Mer info om denna inom kort i ett senare inlägg.
Fyra timmar fotograferande blev det dock och det var mer än tillräckligt för att få en häftig och snygg solnedgång på timelapse. Supernice och nöjd med resultatet även om det blivit ännu bättre om den varit igång i sex timmar istället. Framförallt så försvann nu möjligheterna till en längre sekvens där man ser stjärnorna röra sig. Men som sagt långt ifrån misslyckat ändå! Helt klart en sekvens värd min framtida 8K film.
Även om det är en mäktig upplevelse att sitta på en klipphäll och se hur solen går ner och sedan hur himlen fylls av stjärnor så är det självklart ganska ensamt att sitta själv vid en sjö mitt i skogen och se hur solen går ner och hur det blir beckmörkt. Det vore såklart trevligt med sällskap vid de här tillfällena, att ha någon att sitta och prata med, dricka något gott ihop med och sitta och berätta lite historier. Det här är helt klart baksidan av att fota timelapse. Det är många timmar själv ute i skogen och även om det är vackert så är det rätt så ensamt.
Sovdags, nu har jag gäspat tillräckligt länge, ögonen klipper och jag håller på att somna stående. Kameran är inne på sista pluppen batteri och erfarenhetsmässigt brukar det gå ganska fort innan det tar slut. Så medan de sista bilderna tas så blåser jag upp liggunderlaget, kastar ut sovsäcken och lägger den i sitt skyddsfodral, ett vattentätt skal som skyddar mot fukt och håller tillbaka lite av vinden. I sovsäcken slänger jag ut ett extra sovsäckslakan och lägger sedan ihop locket lite för att inte få in fukt i säcken. Allt färdigt, nu är det bara att vända in kameran så är det sovdags sen.
Väntan blir kort, ungefär 15 min senare verkar kameran ha gett upp även om slidern fortsätter att långsamt röra sig. Jag stänger av allt, packar ner kameraprylarna och täcker över slidern. Dags att hoppa ner i sovsäcken! Jag hinner tänka både en och två gånger att det här med att hoppa ner i sovsäcken är klart överskattat. Det är mysigt när man väl kommit ner i sovsäcken och fått upp lite värme men att ta av sig både byxor, jacka och tröja när det endast är några plusgrader ute är absolut inte någon njutning.
Natten börjar behagligt och jag sover gott fram till någon gång runt 01 då jag vaknar och tycker det är kyligt. In med huvudet i sovsäcken och somnar om. Vaknar igen runt 06 och har sedan svårt att somna om, är lite kyligt och ljuset har börjat återvända. Dessvärre är det ganska grått ute och det är tydligt att det är dags att börja avrunda besöket i Tiveden och bege sig hemåt. Familjen hemma uppskattar att man tillbringar tid med dom och kombinationen med ändrad väderprognos och grått väder gör beslutet enkelt. Inser dock på en gång att jag inte kan kasta mig iväg direkt, först måste jag spela in den sista delen av min vlogg som jag börjat med kvällen innan, dessutom ska ett par korta instagram filmklipp filmas så jag beger mig upp mot Metesjön som ligger några hundra meter bort. En mindre skogsjö som jag besökt förr och dit jag snabbt kan ta mig.
De sista filmerna tar ungefär en halvtimme att spela in och när det är klart så beger jag mig åter mot bilen och sätter nu siktet hemåt. Det tar drygt 3h att köra hem och under den tiden hinner man både reflektera över dagens besök och fundera över vad man kan göra bättre till nästa gång.
Ett skapligt lyckat besök blev det i Tivedens nationalpark men för framtiden finns det ett par till saker att lösa. Dels måste en vettig lagringslösning införskaffa, jag har klarat korta besök på mina två minneskort som totalt ger någonstans runt 1500st bilder. Det är dock långt ifrån tillräckligt och beslutet är fattat om att köpa mig en Gnarbox 2.0 vilket gör att jag enkelt kan lagra långt mycket fler bilder och dessutom slipper släpa med mig en bärbar dator ut i skogen.
Dels har jag konstaterat att jag måste ha en fungerande lösning för ström under längre timelapse-sekvenser. 6-8h måste den klara av och då krävs en teather tools case relay och att den kopplas med något av mina powerbanks.
Jag måste få tid, 1-2 dagar är oftast för kort, 2-3 dagar känns som ett minimum om man inte är en av de absolut minsta parkerna eller bara kompletterar, kan man inte få mer tid än så bör jag försöka hålla mig i från längre resor, det är svårare än man kan tro dock att avstå men man bör planera in och vara så effektiv som möjligt med sina besök dock vetandes att det oftast tar mycket längre tid än man tror att röra sig runt och fota på flera olika ställen.
I stort ett lyckat besök som sagt men med ett par lärdomar att ta med till nästa besök.
Planen för hösten ser i övrigt ganska lugn ut och vi får se om det dyker upp något mer oplanerat besök eller om det är sista besöket innan vintern slår till ordentligt.
