GARPHYTTAN – EN BLOMSTRANDE NATIONALPARK I BEHOV AV SKÖTSEL OCH UNDERHÅLL

Såhär ett tag efter jag besökte Garphyttans nationalpark (läs ca 1 månad) så ska jag ta och berätta lite om mitt första besök i Garphyttans nationalpark och berätta om mina upplevelser när det både gäller nationalparken men även hur utrustningen fungerade och hur materialet från nationalparken blev.

Mot slutet på min ordinarie semester passade jag på att ta en kortare tur och åka de cirka två timmar det tar från Knivsta till Örebro och Garphyttans nationalpark. Väl på plats under sena eftermiddagen så lämnar jag bilen på den parkering som finns vid parkens enda riktiga entré. Normalt vid de flesta nationalparkerna så finns i samma område vid huvudentrén även en informationstavla och broschyrer på flera olika språk från, oftast Svenska, Engelska och Tyska. Dessutom så brukar det stå en större informationstavla om de övriga nationalparkerna i landet och det brukar finnas väl underhållen eldplats osv.

I Garphyttan finns en äldre karta som mig veterligen är den enda officiella kartan över nationalparken. Den följer inte alls samma designmall som övriga nationalparker har. Det saknas helt informationsbroschyrer och inte heller någon infotavla med information om Sveriges 29 andra nationalparker. Eldplats finns i skogen ovanför parkeringen. Den är det säkert inte något fel på men ger inte heller något inbjudande intryck.

Nu till intrycken från nationalparken, när man lämnat parkeringen bakom sig så kommer man ut på två ängar fyllda med blomster och utmed den grusväg som löper genom denna del av nationalparken så delar två gärdsgårdar av de två blomsterängarna från varandra. När man väl passerat dessa ängar går grusvägen vidare upp i en mer normal skog där framförallt vägen känns aningen felplacerad men det visar sig senare att denna väg går upp till en del hus och även om det finns en annan väg till dessa kan jag tänka mig att biltrafik förekommer på denna.

Hur som helst så lämnar jag denna grusväg och ger mig in på den blåa stigen som även kallas Bergsstigen och denna ska enligt uppgift passerar tre olika utsiktsplatser innan man når upp till Svensbodaberget där det både skall finnas sittplats och eldplats. På vägen så fångar jag ett timelapse-klipp i motljus mot en grön och livligt färgad del i skogen med mycket träd, sly och mossa och även om denna nog skulle kunna beskrivas som ett ganska enkelt och okomplicerat klipp så kändes det ändå rätt snyggt och det ska bli kul att granska denna så småningom.

Kameran mitt i en timelapse-sekvens, kameran åkte från vänster till höger.

Vidare upp mot första utsiktsplatsen och mycket riktigt, vid ett grönt nätstaket så står man vid ett ganska kraftigt stup. Detta kan man absolut beskriva som sevärt men långt ifrån spektakulärt och ur fotosynpunkt faller det i stort sett platt då man behöver komma upp över huvudhöjd för att kunna se något av utsikten då man i stort sett befinner sig i jämnhöjd med topparna av de träd som står nedanför branten. En tydlig besvikelse!

Vidare upp mot Svensbodaberget och där uppe måste jag absolut säga att utsikten var klart godkänd och i slänten precis nedanför gjorde jag mitt nästa timelapseklipp, potentialen fanns för något riktigt snyggt men jag är inte helt 100 ännu på om jag lyckats fånga detta och förmedla den känslan. Här kommer min nästa släng med kritik mot länsstyrelsen i Örebro och underhållet av denna nationalpark. Vid Svensbodaberget så finns visserligen ett bord att sitta på och en eldstad samt en mindre vedbod men både vedboden och eldstaden är i ganska tråkigt skick och jag anser att man kan förvänta sig mer från Garphyttan och från de som underhåller parken.

Bord, eldplats och ved vid Svensbodaberget, dessvärre tydligt flagnande färg och i övrigt ganska överväxt och dåligt underhållet.

Kanske en inofficiell eldplats strax sydost om Svensbodaberget och kanske att man valt att förstöra den så att eldning inte skall förekomma på andra platser i nationalparken men om så är fallet borde det här tas om hand på något bättre sätt alternativt, om nu detta mot förmodan är en officiell eldplats så ser det väldigt tråkigt ut.

Det blir dock också ett vlogg-filmklipp filmat från denna utsikt och ytterligare en timelapse som delvis fångar det sista ljuset när solen försvunnit under horisonten och hur slättlandet väster om Örebro färgas i kvällens färger.

Ljuset färgas över låglandet väster om Örebro

Statisk timelapse där QDSRLDashboard och insticksmodulen för LRTimelapse hjälper till att ändra exponeringen allteftersom det blir mörkare och mörkare.

Någon timme senare befinner jag mig i bilen och är både lite besviken över att de planerade fotoplatserna i parken inte alls levererat som planerat och över att vädret inte riktigt levt upp till prognosen. Jag tar ändå och fäller sätet och hoppar in, några timmar senare är klockan runt 07 och vädret är halvgrått och inte alls enligt prognos. Jag bestämmer mig ändå för att göra ett försök på att få bilder, film och timelapse från blomsterängarna och börjar fota. Runt lunch har jag knåpat ihop ett knappt 10 tal nya klipp, fått ihop lite extra filmmaterial och till och med hunnit fota lite macrobilder på diverse humlor och andra insekter. Jag har dessutom lyckats kasta det nya fina Nikkor Z objektivet från min kameraväska, fått locket som skyddar den bakre och känsligare linsen, att hoppa av och objektivet att landa från ett decimeterhögt hasande fall från kameraväskan i det lätt fuktiga gräset. En kortare stund av uppgivenhet sprider sig direkt när jag tror jag fått en repa på objektivet. Det visar sig att efter några djupa andetag och lite analys samt ett försiktigt torkade med putsduk att objektivet är helt oskadat och jag kan väl säga att jag lärt mig en läxa, så kommer jag aldrig lägga mina objektiv igen!

Perfekt med bord på flera ställen vid blomsterängarna och smidigt att kunna sätta upp datorn och föra över bilder från minneskorten

Parkbänkar finns på flera håll i parken men när dom är såhär igenvuxna och ibland ännu mycket mer igenvuxna så faller syftet med dom och det ser bara ut som om ingen underhåller nationalparken, återigen trist.

Massa vackra blommor i förgrunden till en av flera timelapse

Det är vackert med all blomster som växer på de två ängarna i de södra delarna av Garphyttans nationalpark.

När jag väl plockar ihop det sista och börjar summera dagen kan jag konstatera att trots en del besvikelser både på vädret, på hur vissa planerade fotoplatser inte ”fungerat” och på att underhållet i parken inte riktigt lever upp till mina förväntningar så är jag ändå nöjd med resultatet från besöket. Det är inte en färdig nationalpark det här heller men det är en god bit på väg och jag är övertygad att om jag får en natt till i parken och några timmar under två dagar så ska jag nog kunna kalla Garphyttan som färdig sen.

En av Sveriges äldsta nationalparker är således med på listan över vilka nationalparker jag besökt och om jag räknat rätt blev denna den 19e av de nationalparker jag varit i. Jag kan även summera besöket med ungefär 210GB data i form av både timelapsefilm, vlogg-klipp samt vanliga stillbilder.